Hej allihopa(alla5😄) här kommer lite vårtankar från Eljaröd. Har sen en månad återvänt till huset utanför där jag trivs fantastiskt. Älskar naturen häromkring med Hallamölla som trumfkort i det i övrigt dramatiska landskapet med åsar, raviner, åar bäckar och skogar. En riktig idiot ti bonde har jag haft ett par konfrontationer med då denne skrek åt mig från traktorn och sånt tar jag inte längre. Å andra sidan är min hyresvärd en ung bonde som hittills visat sig vara en hedersman, så bönderna landar på plus ändå.
Lika bra jag berättar lite om vad som är i mitt gubbaliv: inte rätt mycket. Har haft en jävulsk depression under vintern och ville typ bara utplånas och få tyst på hjärnan och all ångest. Tyvärr har jag lyckats dåligt med att få snurr både på bloggen och fondkontot, men det är inte så lätt heller. Antagligen tog jag mig vatten över huvudet när jag drog igång detta i samband med att Emma blev mig medveten, men det lät så bra o lovande inne i skallen. Får ständigt massor av idéer som verkar fantastiska och uppåt, men inget blir nånsin färdigt eller klart. Detta är ett av adhd-ares ständiga dilemman har jag förstått. Har under vintern kommit att förakta och äcklas över mitt svajiga psyke, ser inget ”fräckt” eller coolt i att va sajko. Hade hellre funkat normalt,(detta härliga underskattade ord)än att leva med denna röriga hjärna. Har kommit fram till att jag är ett av naturens små misstag, ett dåligt exemplar som i det vilda gått under redan som unge. En odugling, en vekling och en ynkedom. Som saknar existensberättigande typ. Ja sånt måste jag deala med varenda dag utan undantag. Nu vill jag inte ha nåt jävla ömkande, vill bara förklara mina villkor lite. Fick förresten tips till en sorts självmordslinje dit man kan vända sig med såna funderingar. Bara det att man inte får ringa dit och prata om... att man vill ta livet av sig. Lite tidstypiskt, hyckleriet om ”allas lika värde” som för övrigt ingen enda tror på egentligen, man vill va trygg från ”obekvämligheter”(bli ifrågasatt eller emotsagd) annars blir man kränkt. Man låtsas ”gilla olika” men det är bara på ytan, fan ta den som kritiserar t.ex kvinnliga idioter som Kakan Hermansson, då är man kvinnohatare. Det blir lite för mycket att begripa att man kan ogilla eller gilla personer oavsett kön men pga av deras beteende. Man begriper inte att ens egna uppfattningar kanske inte har mycket med verkligheten att göra utan inbillar sig de egna tankarna vara nån sorts objektiv sanning. Och därmed har man låst in sig själv. Nu har ljuset sipprat in i min själ så smått och jag hoppas åter på ett långt meningsfullt liv, hoppas åter på mirakel: att nån eller nåt (förutom döden) kan befria mig från ångest, oro, självförakt och cynism. Fast det kommer inte att hända, det vet jag efter 40 år i ”branschen” så jag får väl leva ändå... ha en fin vår alla! Micke
