emmasminne.blogg.se

Hej medmänniskor! Efter riktigt tunga mörka vintermånader började ljuset återvända till min själ i samband med återflytten till Eljaröd som har blivit mitt härligt ruffiga paradis. Vårens plötsliga utbrott gjorde sitt även då jag tycker det går för fort! Hinner inte med att njuta av allt nytt skönt och vackert liksom. Nu har det äntligen dykt upp en liten spelning att dra in lite slantar till ”Emmasminne” med, och med Ljuset brukar möjligheter visa sig. Antagligen finns de alltid men de syns inte i mörker... Tänkte ge mig ut på lite tiggarstråk bland vänner och bekanta för att öka på fondkontot. Vi har haft det ett halvår nu, Emmas pappa Jörgen och jag. Jörgen berättade vid vårt senaste samtal att Emmas gravsten nu kommit på plats på vackra Ravlunda kyrkogård. Som ni vet visste jag inte ens vem Emma var innan hennes tragiska löjligt för tidiga död, men berördes djupt av hennes öde. Så nu tänker jag besöka hennes grav, berätta om ambitionen med fonden och om vårt gemensamma ok med psykisk ohälsa och den splittring, både inre och yttre detta obönhörligen leder till i en värld där man helst ska va så förbannat redig, duktig och lyckad. Detta gör jag för min egen skull, hon vet det troligen redan. Just nu är livet så bra som det bör vara, och eftersom allt omkring alltid finns beror det på Ljuset inifrån. Alla älskade, tack för att ni står ut med denna stundom jävligt tradiga, gnällande, självömkande och jobbigt dryga varelse! Men ni vet förstås att det finns mer än detta i mig. I oss alla i olika proportioner. Lev väl och va rädda om er och varandra!