Älskade Emma
jag saknar dig så det gör ont i mig..
Jag önskar bara att du kommer tillbaka, jag vill ha dig vid min sida igen.
Vi har haft så många roliga minnen, såsom dem diskriminerande stolarna & handdukarna, alla timmar i rökrummet& våra skrattanfall med Frank är några av minnena som jag alltid kommer att bära med mig. 
När jag fick beskedet att du hade somnat in så var det som hela världen stannade för ett tag, min älskade Emma, somnat in?? Det tog ett tag innan det verkligen gick in i huvudet på mig. Dagen innan hade du skrivit till mig och jag hade inte svarat, hur fan kunde jag? 
Du hade ett tufft liv men ändå fanns du alltid där för mig när jag behövde dig. Alla nätter vi satt uppe och skrev till varann, snackade om allt mellan himmel och jord. Du var alltid glad när vi umgicks, du var en riktig fighter och jag var säker på att du skulle klara det och komma vidare. 

Några dagar efter din bortgång så klarade jag inte mer, jag sökte hjälp. Jag fick hjälp att försöka kämpa mig framåt men jag har aldrig varit med om något jobbigare och jag har inte kommit speciellt långt framåt men jag kämpar på för jag vet att det hade du velat att jag skulle göra. 
Det gör fortfarande ont så fort jag tänker på dig, det känns som någon sätter en kniv i hjärtat på mig och jag saknar dig.

Älskling, du kommer alltid finnas med mig. Snart finns det en bild på dig på min arm. Jag vet om att du här där någonstans och stöttar mig som du alltid gjort. Jag hoppas du har det bättre där du är nu, du kanske sitter och kollar ner på oss och skrattar åt alla mina klantigheter? Vem vet.
Glöm aldrig att jag älskar dig.

/Din korkade Vendela